2017-07-03

Tillbakablick: Filmer från förr, Cobra

Dags att göra en återblick i underhållningsvärlden.. Jag ska ej förneka att jag gillar bra storys och underhållning.
Någon som kommer ihåg filmen Cobra från 1986? ”Crime is a disease. Meet the cure” Där brottslighet är en sjukdom och Marionetti som tillhör elitdivisionen hos LA’s polisen är botemedlet. Jag växte upp till sådana här filmer. Gillade dem! Killarna var mina förebilder på den tiden. Sylvester Stallone, Arnold Schwarzenegger och Jean Claude Van Damme.Idag har jag andra förebilder, men jag gillar ändå rättvisa.

Bilden från: https://en.wikipedia.org/wiki/Cobra_(1986_film)
Sylvester Stallone (spelar Marion Cobretti, kallad Cobra i filmen, en hård, tändstickstuggande kille som upplevs som en rättvis kille, (kort och gott)) som vill rädda vanliga människor från kriminalitetens sjukdom. Dessutom har han ju en cool bil! :-)

Marco Rodríguez (som spelar någon typ av psyko vill ha en ny världsordning, ser sig själv som en hjälte av den nya världen).
Beväpnade Marco (alltså portrerad som en galning) befinner sig i en mataffär och har tagit gisslan och håller en bomb i handen när Cobra (som har solbrillor inne i en mörk affär) smäller upp dörren och konfronterar honom i affären.

Marco skriker: ”Come on man, I got a bomb here!”
Marco: ”I kill her, I’ll blow this whole place up!”
Cobra: “Go ahead.. I dont shop here.. (lång paus)
             Hey, just relax amigo. You wanna talk, we’ll talk. I’m a sucker for great conversations.
Marco: “I dont wanna talk to you. Now you bring in the television cameras in here, now! Come on bring it in!”
Cobra: “I can’t do that.”
Marco: “Why?!”
Cobra “I don’t deal with psychos, I put them away.”
Marco “I aint no psycho man! I’m a hero! You are looking at a fucking hunter. I’m a hero of the new world!”
Cobra skakar på huvudet och säger: “You’re the disease and I’m the cure.
Marco kontrar med ”Die!!”
Resten får du se i filmen, eller i klippet nedan..  :-)

Förövrigt ska filmen vara baserad på en novell från 1978 som heter:
Fair Game
skriven av Paula Gosling (jag har tyvärr inte läst den)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar