2013-07-07

Enkelt levene löfte

Nu har jag avgivet ett löfte om att leva enkelt. Bloggen Kanelstrand har ett löfte som man kan skriva under på. Jag gjorde precis det. Något jag är lite rädd för är att det här med enkelt levene och minimalism bara är en utmaning för mig. Jag är liksom lite rädd för att det bara är ett mål och att när jag väl uppfyllt det målet så kommer jag inte vara tillfreds, nöjd.. För jag har alltid haft en tendens att vilja ha det som jag inte har. När jag väl har det som jag ville ha så uppskattar jag det inte alltid, utan börjar sukta efter det som jag inte har (Umm,.. lite flummigt skrivet kanske, men du kanske hajar vad jag menar?). Jag är alltså rädd att jag ska börja sukta efter prylar igen när jag knappt inte har några.. Det vore ju rätt sjukt om jag gjorde det, menar jag.

Därför blir jag glad när jag hittar människor som skriver att dom länge levt enkelt och minimalistiskt. Och jag hoppas att det inte bara är snåljåpar som skriver utan folk som unnar sig saker fast dom håller nere på materialistiskt överflöd. Jag själv vill ju göra denna resa för att öka mitt fokus mot det som jag tycker är viktigt. För mig är det syftet med minimalism och frivillig enkelhet.



Enkelt levene löfte - I took the Simple Living Pledge
Simple Living Pledge, nu har jag
signat upp mig.
Bilden från bloggen Kanelstrand
 Det är ju en tunn gräns mellan att vara sparsam, måttfull, snåljåp, minimalist och frivillig enkelhet. Snåljåpar brukar inte vara speciellt omtyckta och jag kan själv erkänna det inte är speciellt kul att höra folk gnata om hur dyrt ditt och datt är. Vi vet liksom vad bensinen kostar, du behöver inte förklara för mig att det är dyrt att åka bil. Snåljåpar som aldrig tycker sig ha råd att ta en resa eller vad det nu kan vara, för dom unnar sig inte, trots att dom mycket väl har råd. Det kan vara drygt att höra folk snåla så in i norden och inte unna sig själv något extra. Drygt att få höra att nu kostar bensinen 15 kr (vareviga gång).. Jo, jag vet, jag tankar också min bil. Att få höra samma gnäll är liksom inte det samtal jag eftersträvar. "Ta upp det med politikerna" liksom, jag kan inte påverka bensinpriset..
Man tycker det är synd att folk kommer dö med en massa dineros på banken. (jag har sett åtskilliga exempel på det, alla tror dom ska leva tills dom blir hundra, men så är sällan fallet).
Jag vet att det såklart svårt att spela sina livsbrickor på ett optimalt sätt. Att snåla kan bli en så invand vana att den är svår att bryta, precisom som det motsatta, att spendera. Ingen av extremiteterna är något jag eftersträvar, snarare balans. Ingen vet när det är dags att lämna jordelivet eller om ett världskrig finns bortom hörnet.. Det "enda jag vet" är.. Att förenkla mitt liv känns just nu väldigt rätt. Det inte bara känns rätt, det är logiskt riktigt också (inbillar jag mig).

Har du givit löftet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar